Sorgligt värre

Igår vaknade vi med att den 3e av 4 salamandrar som barnen hittade förra året (jodå, nu vet vi att dom är fridlysta, vilket vi inte gjorde då) hade dött - Lea. Det var Johns salamander, en väldigt vacker tjej med stor personlighet och stackarn var otröstlig hela dagen - han hade kunnat fylla en mindre hink med sina tårar. Men från min synvinkel är det ju faktiskt nyttigt att lära sig att hantera döden i stort eller smått. Brutal morsa vá?

Inte i samma proportion, men sorgligt lik förbaskat så gick en större flisa (den biten som skivat sig) ur höger pekfingernagel och istället för att få rumpan ur soffan och hämta en fil, fin naffsade jag bort allt det ojämna. Resultat? En väldigt kort nagel så klart. Dumma dumma jag! Så nu måste jag antingen limma på en liten topp (mest lockande) eller fila ner alla naglar en bra bit, för jag tycker det är urfult med några längre och en kort. Jag gillar när allt är ungefärligen jämnlångt. Men jag måste göra en total manikyr antingen postbruden har med nåt skoj i bilen idag eller ej, behöver lite uppmuntran;-)